Köksfobi

Finns det nagot sadant som koksfobi och vad gor man nar ens sambo verkar ha just denna fobi? Eller det ar val sakert bara totalt noll intresse, bryr sig inte for maten kommer ju sa smaningom... Jag ar helt forundrad hur man kan vara sa totalt ointresserad av koket och allt vad koket innebar. Laga mat, jo visst han har battrat sig enormt mycket sen vi traffades forsta gangen, han hjalper till och forsoker laga mat ibland. Oftast nar han lagar mat sa blir det en blodig kottbit (inte biff eller nat som e latt att ata, utan konstig kottbit med massor av fett och senor) med lite sallad. Inge sas, potatis o sant som en annan e van med. Sen maste jag typ tjata for att fa mat de dagar han star for maten. Det blir liksom aldrig av att han borjar utan maten blir liksom senare och senare pa kvallen, normalt runt 22 tiden! O ha da i tanke att jag ater lunch runt 12-13 tiden, dvs normal nordisk lunch tid, inte spansk lunchtid (14-16). Sa jag e ju liksom vralhungrig vid den tiden och har gatt minst 2 ggr i skapen for att hitta nat att ata, oftast inget nyttigt... o tillika pa extremt daligt tjurig humor pga hunger...

Detta har har gjort mig till en matoman, dvs hela min varld involverar mat i nagon form, midda, lunch, fika what ever. Dvs jag tanker standigt pa vad vi ska ata, nar vi ska ata, vem som ska fixa, fika/mellanmal nar jag kommer hem, vad ska handlas etc etc. Sjalv e jag san som tycker/tyckte det var roligt att fixa kak, baka etc, ja ni vet ju d redan, men arligt sa borjar lusten forsvinna... precis som fantasin vad man ska laga. Jag har for lange sen kopt en enkel spansk kokbok som jag tankte att mannen kunde anvanda sig av nan gang, han har inte ens oppnat den. Det ar ju inte sa att han inte gillar mat, precis tvartom o om man da ar glad i mat forstar jag inte hur han kan vara sa totalt ointresserad av hur den framstalls...

Jag fixar garna i ordning fika tills han kommer hem om jag e ledig eller hemma innan honom, om jag inte har maten fardig beroende pa nar han kommer, och tyvarr forvantar jag mig detsamma, men icke nu nar han e hemma pa dagarna, inte 17 far man en fika nar man kommer hem. Jag begar inte mycke, tycker jag, en kaffe eller te for att prata igenom dagen innan man gor det man maste pa kvallen och for att traffas direkt nar man kommer hem o inte forsvinna in i datorn eller koket eller vad de nu kan vara.

Jag kanner att jag ar i desperat behov av att fa tips och rad hur jag ska forsoka fa bort denna fobi hos sambon, for jag borjar kanna mig utsliten i koket, hur man nu kan bli det. Jag har forsokt med alla medel jag har, lata bli att laga mat for att fa in honom i koket, hjalper inte, straffar bara mig som blir pa extremt daligt humor nar jag inte far mat. Forsokt locka med honom nar jag lagar for att han ska lara sig, funkar sa dar men da e jag tydligen dalig pedagog och for petig hur jag vill att han gor sakerna. Vad mer kan man gora? Jag kanske bara ska noja mig med att fa mat sent som f-n nar han val lagar mat och vara extremt uppskattande ang maten fast jag saknar halften av tallriksmodellen... Det kanske bara e jag som overdriver det hela, eller ar det manne en kulturkrock. Jag kommer fran ett hem dar vi lagar mat tillsammans, bakar och fixar och donar och planerar inkop medans det i hans familj verkar vara det absolut sista man tanker pa, och han menar att hans mamma aldrig lagat mat eller visat intresse for det vilket da gatt i arv till honom. Det kommer bli trakigt den dag vi har barn som jag kommer att ta med i bakning och matlagning for da kommer han ju vara utanfor, eller... dar kanske han kommer med och visar intresse... det kanske ar det man ska vanta pa?!?!

Sambons standiga kommentar nar mat kommer till tals, ar att vi behover inte ata varje mal vi har o ta av, visst men halloooo, man maste ata for att ga ner i vikt vilket vi vill!!! Snart blir det ett brev till Anna Skipper som fa ta honom ordentligt i orat tror jag, vet snart ingen annan utvag. Sa slakt, vanner och bekanta, har ni nagot utomordentligt tips pa vad jag ska gora innan brevet gar i vag till señora Skipper, please let me know!