Sitter här på tåget igen, som vanligt... det börjar bli tjatigt nu... men men... förhoppningsvis löser sig allt snart... dvs lägenheten jag var och kollade på när jag sist skrev, blev det till slut inte...
Vi har tittat på många efter det, några har varit jätte fina men tyvärr har vi inte fått den... till helgen blir det ytterligare visningar, typ hela söndag eftermiddag har vi avsatt för detta, så håll alla tummar och tår!
Vi har haft sån tur nu i 8 veckor att kusin D och hans fru är i Colombia och hämtar sin lilla dotter, och vi har fått låna deras lägenhet när vi vill. Detta har varit guldvärt! Ett flertal helger har vi spenderat i storstan, gått på visningar och bara varit. Knappt ens hälsat på vänner för det har varit så skönt att bara vara vi. Denna helg är kanske den sista vi kan spendera där, då vi alla hoppas att kusin med familj är på väg hem snart så vi kan få träffa lilla charmtrollet!
Under den här tiden har jag också hunnit med att byta jobb, numer är jag Logistics Manager för Viasat. Känns riktigt bra, dock har jag inte hunnit känna på det riktigt riktigt än då jag delar min tid med gamla uppgifterna också... så jag är lite ambivalent och skulle helst vilja klona mig för att räcka till. Förra veckan blev det lite mycket så då blev det två oplanerade övernattningar i sthlm till familjens förtret. Fler övernattningar borta lär det bli innan jul, då jag ska träffa mina leverantörer och kollegor över Norden. Så hon i Helsinki, jag kanske kommer på en övernattning framöver?! Mailar dig så kanske jag kan tajma med att träffa dig och familjen?!
måndag 8 november 2010
tisdag 21 september 2010
Ny etapp
Påbörjas förhoppningsvis inom kort! Sitter här som vanligt på tåget och skriver, på väg hemåt till mina kära som jag ser alldeles för lite av...
Imorgon blir det en lägenhetsvisning och förhoppningsvis är den så fin som det ser ut och inga konstigheter dyker upp, det allra viktigaste, att priset inte går upp skyhögt så att vi verkligen kan ha en chans! Jag tar kusinen med visningsvana med mig och hoppas att allt känns bra där! Lägenheten är en trea på 81 kvm, inte helt totalrenoverad vilket lämnar utrymme för lite egen renovering. Det blir bra om det blir den, men risken finns väl att så inte blir fallet... så håll tummarna nu!
Torsdag kommer familjen ner och vi njuter av några dagar i storstaden själva, en annan kusin är med sin fru och hämtar sin lilla dotter i Colombia och var så gulliga att lämna nycklar till oss så vi kan nyttja deras lägenhet medans de är borta! Tur man har sån underbar släkt! :) På tal om dem så blir jag alldeles rörd när jag läser om deras upplevelser när de får träffa sin underbara lilla dotter, det känns helt overkligt men ändå inte! Ser framemot att varje morgon få läsa lite nyheter från dem när jag kommer till jobbet!
Förutom det ska jag ha ett snack med min chef på torsdag om ev annat jobb, som jag jääääätte gärna vill ha! Så jag har suttit några dagar nu på vägen hem och försökt skriva ner mina tankar och alla mina bra egenskaper om varför just jag ska ha det jobbet!! Vet inte om jag lyckas, men hoppas verkligen! Det bästa är att det är ganska snabba puckar då tjänsten blir ledig från 1 november och en ersättare bör vara på plats då...
Imorgon blir det en lägenhetsvisning och förhoppningsvis är den så fin som det ser ut och inga konstigheter dyker upp, det allra viktigaste, att priset inte går upp skyhögt så att vi verkligen kan ha en chans! Jag tar kusinen med visningsvana med mig och hoppas att allt känns bra där! Lägenheten är en trea på 81 kvm, inte helt totalrenoverad vilket lämnar utrymme för lite egen renovering. Det blir bra om det blir den, men risken finns väl att så inte blir fallet... så håll tummarna nu!
Torsdag kommer familjen ner och vi njuter av några dagar i storstaden själva, en annan kusin är med sin fru och hämtar sin lilla dotter i Colombia och var så gulliga att lämna nycklar till oss så vi kan nyttja deras lägenhet medans de är borta! Tur man har sån underbar släkt! :) På tal om dem så blir jag alldeles rörd när jag läser om deras upplevelser när de får träffa sin underbara lilla dotter, det känns helt overkligt men ändå inte! Ser framemot att varje morgon få läsa lite nyheter från dem när jag kommer till jobbet!
Förutom det ska jag ha ett snack med min chef på torsdag om ev annat jobb, som jag jääääätte gärna vill ha! Så jag har suttit några dagar nu på vägen hem och försökt skriva ner mina tankar och alla mina bra egenskaper om varför just jag ska ha det jobbet!! Vet inte om jag lyckas, men hoppas verkligen! Det bästa är att det är ganska snabba puckar då tjänsten blir ledig från 1 november och en ersättare bör vara på plats då...
måndag 15 mars 2010
Livet
Sitter i mitt "andra hem" (= tåget) och funderar över livet, inget speciellt men bara hur allt blir utan att man tänkt så mycket. Inte tänkte väl jag för lite mer än 4 år sedan att jag skulle vara där jag är idag i livet. Hade väl inga som helst planer på att bosätta mig utomlands, skaffa barn och flytta hem o bo hos mamma o pappa... Vem hade kunnat tro det! Eller bara det att absolut inte flytta hem igen till kalla Sverige efter att bo i soliga Spanien, hur kan man vara så dum?! Eller?
Men som människa är vi redo för allt möjligt, vi fixar det mesta. Att bo med sin egen familj i sitt föräldrahem är väl kanske inte vad man förväntas göra vid +35, men det funkar bra. Ingen optimal lösning i längden men så länge man är medveten om att det är tillfälligt funkar allt. Jag ser dock framemot den dan då vi kan trycka på playknappen i våra liv igen, sakta har det börjat rulla lite i o med att jag jobbar men träffar ju aldrig familjen... Vi stampar på samma ställe och kommer inte vidare, men snart snart hoppas jag att vi kan börja leva som en "riktig" familj igen. Det är inte bara familjen jag inte träffar, vänner... vad är det? De hinner man ju inte heller med att träffa så vidare de inte åker med samma tåg som mig, men det händer sällan och aldrig...
Den dagen sambon är redo att börja jobba på sitt nya språk kommer allt vara återställt, förhoppningsvis! Då kommer han känna sig mer integrerad och kan klara sig bättre själv, men det går framåt hela tiden. Han kämpar på och vi pratar mer och mer svenska hemma, vilket underlättar för honom.
Många gånger undrar man ju om man gjort rätt val i livet, på alla fronter. I längden tror jag det men i motgångar är jag tveksam, men bara man vet vart man står så går det att komma igenom motgångarna, som för tillfället känns fler och större än normalt.
Men för att inte dra ner stämningen nu när hemmet börjar skynjas bakom kullarna och solen fortfarande skiner så är livet ganska bra, det finns några mörk moln ibland men oftast försvinner dom snabbt när man möter sin goa söta lilla fröken som slänger armarna om halsen så fort man sätter foten innanför dörren hemma!
Men som människa är vi redo för allt möjligt, vi fixar det mesta. Att bo med sin egen familj i sitt föräldrahem är väl kanske inte vad man förväntas göra vid +35, men det funkar bra. Ingen optimal lösning i längden men så länge man är medveten om att det är tillfälligt funkar allt. Jag ser dock framemot den dan då vi kan trycka på playknappen i våra liv igen, sakta har det börjat rulla lite i o med att jag jobbar men träffar ju aldrig familjen... Vi stampar på samma ställe och kommer inte vidare, men snart snart hoppas jag att vi kan börja leva som en "riktig" familj igen. Det är inte bara familjen jag inte träffar, vänner... vad är det? De hinner man ju inte heller med att träffa så vidare de inte åker med samma tåg som mig, men det händer sällan och aldrig...
Den dagen sambon är redo att börja jobba på sitt nya språk kommer allt vara återställt, förhoppningsvis! Då kommer han känna sig mer integrerad och kan klara sig bättre själv, men det går framåt hela tiden. Han kämpar på och vi pratar mer och mer svenska hemma, vilket underlättar för honom.
Många gånger undrar man ju om man gjort rätt val i livet, på alla fronter. I längden tror jag det men i motgångar är jag tveksam, men bara man vet vart man står så går det att komma igenom motgångarna, som för tillfället känns fler och större än normalt.
Men för att inte dra ner stämningen nu när hemmet börjar skynjas bakom kullarna och solen fortfarande skiner så är livet ganska bra, det finns några mörk moln ibland men oftast försvinner dom snabbt när man möter sin goa söta lilla fröken som slänger armarna om halsen så fort man sätter foten innanför dörren hemma!
onsdag 10 mars 2010
Nitisk
Sitter som vanligt på tåget, känns som mitt andra hem för tillfället. Tror väl inte att det undgått någon att SJ haft en del problem under vintern... men som tur är har de beslutat att man ska få lite igen, tur är väl det. Men all förlorad arbetstid som man misst under denna tid det får man ju aldrig igen.
Upptäckte för nån vecka sedan att jag kunde boka sittplats i 1 klass med mitt kort, skönt så man får sitta när det krisar på tåget. Inte förrän idag kom en nitisk tågvärd och påpekade att jag minsann inte hade 1:a klass biljett så jag skulle få byta, men gav sig då jag gav honom min sittplats men inte utan diskussion. Är det inte lite mycket att vara nitisk över med tanke på vad man som pendlare fått utstå? Det är ju inte som att det är någon som helst skillnad på att sitta i 1 klass och 2 klass, sätena, comforten etc är EXAKT likadant!! visst man får internet på köpet och en kaffepolett, men den sista kan jag få med mitt clubkort ocskså... Att han orkar... det är ju inte heller så att jag upptar någon annans plats då vi är 4 passagerare totalt i hela kupen! Inte en annan tågvärd har sagt något, visst det står gäller ej 1 klass på min biljett, men vad är skillnaden ärligt talat...
Å eftersom jag är en sån person som tar illa upp så sitter jag nu här och funderar på om jag ska byta vagn... eller utstå att tågvärden stirrar på mig varje gång han går förbi... :(
Upptäckte för nån vecka sedan att jag kunde boka sittplats i 1 klass med mitt kort, skönt så man får sitta när det krisar på tåget. Inte förrän idag kom en nitisk tågvärd och påpekade att jag minsann inte hade 1:a klass biljett så jag skulle få byta, men gav sig då jag gav honom min sittplats men inte utan diskussion. Är det inte lite mycket att vara nitisk över med tanke på vad man som pendlare fått utstå? Det är ju inte som att det är någon som helst skillnad på att sitta i 1 klass och 2 klass, sätena, comforten etc är EXAKT likadant!! visst man får internet på köpet och en kaffepolett, men den sista kan jag få med mitt clubkort ocskså... Att han orkar... det är ju inte heller så att jag upptar någon annans plats då vi är 4 passagerare totalt i hela kupen! Inte en annan tågvärd har sagt något, visst det står gäller ej 1 klass på min biljett, men vad är skillnaden ärligt talat...
Å eftersom jag är en sån person som tar illa upp så sitter jag nu här och funderar på om jag ska byta vagn... eller utstå att tågvärden stirrar på mig varje gång han går förbi... :(
torsdag 21 januari 2010
Nytt år, nya utmaningar
Japp vi försöker igen da... nytt år, nya utmaningar...
För tilfället sitter jag på tåget, min absoluta favorit sysselsättning den senaste och närmaste tiden, har lyckats med att koppla upp mig men fy vad dyrt! Fattar inte riktigt hur dom (läs tågföretaget) kan motivera så höga internet avgifter... så vi får se om jag kan lösa det på någe annat vis framöver.
Jag är alltså på väg till jobbet i den stora stan. Jobbet är roligt, har inte riktigt fått koll på allt ännu men det kommer. Trivs bra, trevliga arbetskamrater och omgivningen är ju som hemma! Det enda mörka i det hela är just detta... pendlingen, men vad göra?! Alternativet att bo under en bro är liksom inte att tänka på. Träffar lillskruttan alldeles för lite i veckorna och "slösar" bort värdefull tid här... Men förhoppningsvis så ska väl bostadssituationen lösa sig så småningom, frågan är bara när...
Härom dan ringde jag min gamla hyresvärd och det var inte nej direkt, men heller inget löfte om något, men jag ska ge dom några dagar och sen börjar ringa o terrorisera dom få se om det hjälper! Har även fått tips om en site där man får tips på första handskontrakt, men jag är lite skeptisk, vet inte om det bara är buffel o båg eller vad, men är lite nyfiken att testa i 30 dagar o se om det verkligen ger nåt. Så är det nån där ute som har nåt tips om något så vet ni en som söker!
Annars är väl livet ok, långa dagar, ingen tid för träning eller så vilket också märks alla kläder sitter ja inte väl i alla fall... Det är tufft att som vuxen med familj på med sin "första" familj, men det funkar som tur är men egen tid är liksom inget som finns...
Näe nu börjar det bli slut på internettiden så jag får väl runda av lite, har i alla fall hunnit ladda ner filer för att jobba med samt kolla mejl o sånt viktigt! ;) Dags att jobba lite aktivt och sen kanske läsa lite o så. Idag ska jag INTE missa tåget på hemvägen så jag är hemma i god tid och kan umgås me skruttan ett bra tag o inte somna ifrån jag när hon ska läggas...
Kram på er där ute!
För tilfället sitter jag på tåget, min absoluta favorit sysselsättning den senaste och närmaste tiden, har lyckats med att koppla upp mig men fy vad dyrt! Fattar inte riktigt hur dom (läs tågföretaget) kan motivera så höga internet avgifter... så vi får se om jag kan lösa det på någe annat vis framöver.
Jag är alltså på väg till jobbet i den stora stan. Jobbet är roligt, har inte riktigt fått koll på allt ännu men det kommer. Trivs bra, trevliga arbetskamrater och omgivningen är ju som hemma! Det enda mörka i det hela är just detta... pendlingen, men vad göra?! Alternativet att bo under en bro är liksom inte att tänka på. Träffar lillskruttan alldeles för lite i veckorna och "slösar" bort värdefull tid här... Men förhoppningsvis så ska väl bostadssituationen lösa sig så småningom, frågan är bara när...
Härom dan ringde jag min gamla hyresvärd och det var inte nej direkt, men heller inget löfte om något, men jag ska ge dom några dagar och sen börjar ringa o terrorisera dom få se om det hjälper! Har även fått tips om en site där man får tips på första handskontrakt, men jag är lite skeptisk, vet inte om det bara är buffel o båg eller vad, men är lite nyfiken att testa i 30 dagar o se om det verkligen ger nåt. Så är det nån där ute som har nåt tips om något så vet ni en som söker!
Annars är väl livet ok, långa dagar, ingen tid för träning eller så vilket också märks alla kläder sitter ja inte väl i alla fall... Det är tufft att som vuxen med familj på med sin "första" familj, men det funkar som tur är men egen tid är liksom inget som finns...
Näe nu börjar det bli slut på internettiden så jag får väl runda av lite, har i alla fall hunnit ladda ner filer för att jobba med samt kolla mejl o sånt viktigt! ;) Dags att jobba lite aktivt och sen kanske läsa lite o så. Idag ska jag INTE missa tåget på hemvägen så jag är hemma i god tid och kan umgås me skruttan ett bra tag o inte somna ifrån jag när hon ska läggas...
Kram på er där ute!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
