Ja tyvärr så var lyckan kort, lördag kväll/natt spenderades på sjukhus efter att jag fått missfall. Livet har ett sätt att bestämma vad som ska och inte ska, det var inte meningen den här gången så är livet, hårt, brutalt men jag är ju inte ensam, en av var femte graviditet slutar så här, så jag får väl trösta mig med det.
Ärligt, så mår jag bra, ödet ville annorlunda denna gång. Jag kunde kanske gjort något annorlunda men jag tror inte det. Många känslor bubblar och far, klart man blir lessen och undrar om man gjort nåt galet, men jag har en fantastisk sambo som ställt upp och varit med mig hela tiden och varit ett enormt stöd. Klart det inte är lätt men bättre nu än senare in i graviditeten.
Jag är mest trött och öm i kroppen, nu ska ju liksom kroppen återställa sig till tidigare, men det verkar gå bra så här långt, men jag blir hemma o käkar lite chokladpraliner i soffan i några dagar. ;)
Inget att hänga läpp för, livet går vidare, denna gång var det inte meningen bara.
Puss o kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj nej gud vilket klantarsel jag är, borde ju läst alla dina inlägg innna jag kommenterade nyss. Jag vet hur du känner, som du säger är det så otroligt vanligt, fast man tyvärr knappat pratar om det alls. Kan tipsa om en bok som jag tyckte det hjälpte att läsa, som lite terapi: Den lilla sorgen av Olle Bergman och Anna Normelli. Sköt om dig och spara inte på chokladpralinerna. Stor kram! Linda
Vännen... STOR KRAM// Ullis
Jag tänker på er! Stor kram /Lena
Skicka en kommentar