Dags att försöka återuppliva lite här, med nytt namn och allt... ja så blir det ju när man lämnar ett ställe o ska börja om på nytt!

För min del blir det väl som att komma hem misstänker jag, precis som det ju är. Men för sambon kommer det nog att bli lite tuffare, och det märks redan nu fast han inte riktigt erkänner det. Han är otroligt stressad och nervös för han är verkligen inte sig själv på sistone, men det kan man väl förstå, att börja om på nytt i ett land där man inte förstår vad människorna säger, inte har samma rutiner och ordning på saker o ting, ja det är ju helt nytt egentligen fast han varit där ett antal gånger. Jag avundas honom inte...

Så, vi ska alltså flytta (hem) till Sverige, efter 3,5 år lämnar jag soliga Spanien för gråtrista och kalla Sverige, är jag klok i huvet eller?! Vi får väl se om jag/vi är det, men jag hoppas att vi är det. Vi kommer att ha många nära o kära i närheten så dottern har andra personer att ty sig till och inte bara ser mor o far. Vi kanske kan få tid för oss själva också, något som inte alls finns med just nu. Samtidigt som vi har mycket roligt att se fram emot, att träffa alla goa vänner o släkten förståss, börja ett nytt liv med att hitta ett jobb, lägenhet etc, så känns det ganska sorgligt att lämna det är. Just nu känns livet inte så hårt och ensamt som det gjort många gånger tidigare, för jag har kommit närmare tjejerna i dotterns babygrupp. Dock kommer nästan alla att spridas för vinden så dom också beger sig till andra breddgrader men ändå kommer tillbaks förr eller senare. Att lämna goa vännen C och hennes underbara son M (I's framtida pojkvän!) känns jättesorgligt, just när barnen kommer närmare varann och blir äldre och kan leka. Nu får I lära känna nya vänner förhoppningsvis, om inte direkt så i alla fall när hon ska börja på dagis, vart i landet det nu blir...

Anledningen till att vi vänder kosan norrut är att den här världsliga finansiella krisen drabbar Spanien väldigt mycket, sambon har letat jobb sen 1 år tillbaka och hittar inget, förutom det han redan har med F1, som tyvärr inte gett vad vi hoppats på. Om något år kanske det ger mer än i dags läget. Jag kan säkert få något jobb här, men... lönenivån här är något lägre än i Sverige, vilket gör att jag skulle tjäna väldigt mycket mindre än hemma. Mitt gamla jobb, jo dom e ju kvar men inte för så länge till och dom vill inte ha mig tbx heller, finns inget att göra så det är helt förståligt. Samt att om vi skulle stanna här, dottern bör börja på dagis om ett tag, här kostar de bra skjortan, sen måste man ha en nanny som kan ta henne efter dagis om båda jobbar eftersom vi inte har någon släkting i närheten. Så beslutet togs att vi börjar om, o förhoppningsvis blir det något positivt! Klart det blir! :)

Just nu pågår packning för fullt, eller fullt o fullt... jag packar o sambon gör lite annat, eftersom han ska göra upp bilen får han fixa med allt som med den att göra som service och besiktning. Packningen består dock bara av våra personliga tillhörigheter, då vi har sålt alla möbler till vår hyresvärd, vilket är helt perfekt så vi slipper hålla på med sån flytt!

Så vi får väl se om jag kan försöka vara duktig o blogga lite oftare nu, dock behövs en ny dator som kanske kan införskaffas inom kort, då jäklar blir det ofta ska ni se!

Hasta la vista!

/K