Livet

Sitter i mitt "andra hem" (= tåget) och funderar över livet, inget speciellt men bara hur allt blir utan att man tänkt så mycket. Inte tänkte väl jag för lite mer än 4 år sedan att jag skulle vara där jag är idag i livet. Hade väl inga som helst planer på att bosätta mig utomlands, skaffa barn och flytta hem o bo hos mamma o pappa... Vem hade kunnat tro det! Eller bara det att absolut inte flytta hem igen till kalla Sverige efter att bo i soliga Spanien, hur kan man vara så dum?! Eller?

Men som människa är vi redo för allt möjligt, vi fixar det mesta. Att bo med sin egen familj i sitt föräldrahem är väl kanske inte vad man förväntas göra vid +35, men det funkar bra. Ingen optimal lösning i längden men så länge man är medveten om att det är tillfälligt funkar allt. Jag ser dock framemot den dan då vi kan trycka på playknappen i våra liv igen, sakta har det börjat rulla lite i o med att jag jobbar men träffar ju aldrig familjen... Vi stampar på samma ställe och kommer inte vidare, men snart snart hoppas jag att vi kan börja leva som en "riktig" familj igen. Det är inte bara familjen jag inte träffar, vänner... vad är det? De hinner man ju inte heller med att träffa så vidare de inte åker med samma tåg som mig, men det händer sällan och aldrig...

Den dagen sambon är redo att börja jobba på sitt nya språk kommer allt vara återställt, förhoppningsvis! Då kommer han känna sig mer integrerad och kan klara sig bättre själv, men det går framåt hela tiden. Han kämpar på och vi pratar mer och mer svenska hemma, vilket underlättar för honom.

Många gånger undrar man ju om man gjort rätt val i livet, på alla fronter. I längden tror jag det men i motgångar är jag tveksam, men bara man vet vart man står så går det att komma igenom motgångarna, som för tillfället känns fler och större än normalt.

Men för att inte dra ner stämningen nu när hemmet börjar skynjas bakom kullarna och solen fortfarande skiner så är livet ganska bra, det finns några mörk moln ibland men oftast försvinner dom snabbt när man möter sin goa söta lilla fröken som slänger armarna om halsen så fort man sätter foten innanför dörren hemma!